Att rida... eller inte rida

Ampola. Hon slog mig med storm. Säger man så? Iaf för första gången på lång tid älskar jag verkligen ridningen. Allt flyter! Vill verkligen inte sluta, den här hästen är för speciell. Vi är som det alltid stod i Ridsports ponnyannonser; rosettplockare! Vi är ett team, ett jäkligt bra team. Men allt annat i livet då? vad är viktigast? fan. jag vill vara rik.

Och den störst frågan, vad händer med min lila häst om jag inte e där? Vem tar henne då? Vill inte låta henne stöta på med trubbel och bakslag i livet än hon redan haft. Den här hästen förtjänar att ha det bra, resten av livet!

True Love

Kvällens puss

Ibland fylls man av tomrum,det kan man helt enkelt inte hjälpa. Men så ibland, om så för stunden, fylls tomrummen med värme. Ibland är allt som krävs en extra titt. En titt på det som finns omkring dig.

Googlade Puss och hittade denna artikel på aftonbladet. Så otroligt sött.

Kortslutning?

Ibland blir det kortslutning i mitt huvud. Ja jag är ganska säker på att det faktiskt är det det blir, för ibland, oftast när jag är fundersam och inte riktigt säker på vart jag vill att livet ska ta mig börjar jag städa. Jag vänder upp och ner på allt som kommer i min väg. Jag skrubbar och skurar och dammar och putsar. Det är nästan som om jag försöker skrubba bort det som gnager inom mig. Kan det vara så att vår hjärna intar försvarsposition när tankarna skenar iväg?



En sån här vill jag ha inär jag flyttar till lägenheten!

Majneya

I ett försök att få Minea att ta upp sin blogg(så att man kan få reda på vad som faktisk händer i Liiiinköööping) lovade jag i ett svagt ögonblick att även jag skulle försöka ta upp den här saken som jag egentligen aldrig kommit igång med:P Som vanligt skriver jag för mig själv, för mina minnens skull. Like it or not:)



Minea har svårt att hålla sig på samma ställe som oss andra;)